Här föddes den allra första storindustrin i Västerbotten

Rötter i 1500-talet

Baggböle by, en dryg halvmil nordväst om Umeå centrum, ligger vid Umeälvens norra strand. Byn uppstod på tidigt 1500-tal, enligt sägnen när en bonde vid namn Bagge slog sig ner här. Byanamnet "Böle" sägs vara en form av "bol" som i fornsvenskan betydde boning, gård.

Länets första storindustri

Liksom i de flesta medeltida byarna längs älvdalen så var jordbruk och laxfiske viktiga näringskällor. I Baggböle blev dock skog, timmer och trä den mest betydelsefulla näringen. Här, vid den brusande Baggböleforsen, anlades 1840 den allra första storindustrin i Västerbottens län. Det var firman James Dickson & Co som sökte nya geografiska områden att exploatera och i Baggböle hittade de ett sågverk de kunde ta över och utveckla. Företaget hade sitt säte i Göteborg och var grundad av den från Skottland år 1809 invandrade James Dickson.

"Baggböleri"

Det var James Dicksons brorson James R:son Dickson som fick det direkta ansvaret för affärerna i Västerbotten och han ansågs vara lika duglig som hänsynslös. Det var också han som fick bära ansvaret när firman anklagades för "baggböleri", det vill säga köp av timmer som olovligt huggits på kronans mark. Brukspatron Dickson kunde, trots fällande domar i flera rättegångar, svära sig fri och affärerna gick fortsatt bra och rörelsen expanderade. Uttrycket "baggböleri" lär ha skapats i den presspolemik som under 1860-talet följde rättsprocessen.

Herrgården från 1840-talet

Det enda hus från områdets sågverksepok som finns kvar i vår tid är den vackra herrgårdsbyggnaden i empirstil. Den stod färdig 1846 och invigdes 1847, då Oskar I var Sveriges kung. Baggböle Herrgård är i dag en av de 71 byggnader i Västerbottens län som skyddas som byggnadsminne. Det var komminister J A Linder, Umeå, som ritade herrgården. Han anlitades ofta, vid sidan av prästyrket, som arkitekt och byggmästare av de välbärgade i Umeå och han gav herrgården en ståndsmässig utformning.

Klassisk arkitektur

Likheten med samtida stenhus uppnådde Linder genom att använda en slät brädpanel som målades med ljus linoljefärg. Fasaden är symmetrisk och horisontal, i mitten uppbruten med en tempelgavel buren av doriska pilastrar. Andra antika motiv är de runda lunettfönstren. Vid herrgården uppfördes även två flygelbyggnader, två lusthus, rutschbana, kägelbana, tre välskötta trädgårdar, en skola för 40 elever samt ett stall.

Industrisamhälle

Alldeles nedanför herrgården, vid forsen, låg den stora sågen med två såghus och 16 dubbla sågramar. Ovanför sågen fanns två rader med arbetarbostäder med tre tvåvåningshus och ett envåningshus i vardera raden. Vidare fanns smedja, tullkvarn, maskinverkstad, brännugn samt en 200 m lång järnväg. Nedanför forsen var en laxgård anlagd. Under industrins storhetstid var runt 170 arbetare, kvinnor och barn ej räknade, sysselsatta vid lastageplatsen och sågarna. I slutet av 1880-talet avvecklades Baggböle sågverk och verksamheten flyttades ett par mil söderut, till ångsågen i Holmsund, där Umeälven möter havet.

Utveckling av utflyktsmål

Umeå Missionsförsamling kunde 1968 ta över herrgården tack vare en donation och efter omfattande renovering återinvigdes den 1971. Församlingen svarade under 35 år för drift och verksamhet, vilket till stor del skedde genom ideellt arbete. Under denna epok etablerades Baggböle Herrgård som ett populärt utflyktsmål i regionen, med ett välbesökt sommarcafé. År 2006 köptes herrgården av Robert Nilsson, som tillsammans med sina systrar inledde en varsam och långsiktig utveckling av husets 500 kvadratmeter och den 34 000 kvadratmeter stora tomten.

En av ramsågarna från det gamla sågverket i Baggböle finns bevarad och har återställts i fungerande skick. Den kan du se i Umeå Energicentrum, som ligger i Klabböle på andra sidan Umeålven.